Hans Lindebergs blogg

Journalistik och annat jag vill berätta om

recent posts

about

Frilansjournalist. Bor i Östersund och Edsåsdalen. Har jobbat på Länstidningen och SVT, som chefredaktör på Östersunds-Posten och idrottslärare

  • Hundra år med Stekenjokkgruvan

    1918 Sveriges geologiska undersökningar (SGU) upptäcker en malmfyndighet i Stekenjokk

    1966 Provborrningar visar att malmen innehåller koppar, zink och silver. Gruvplanerna börjar utredas på allvar

    1970 Kommunpolitiker kräver att en gruva öppnas för att trygga jobben. Regeringen tvekar. 

    1971 I februari går 17 arbetslösa män i Stora Blåsjön i hungerstrejk. De protesterar mot bristen på jobb. Stekenjokk har blivit “Svekenjokk” skriver de till statsminister Olof Palme

    1972 En statlig utredning visar att lönsamheten är osäker men det finns goda regionalpolitiska skäl för att starta en gruva i Stekenjokk.

    1973 Boliden börjar bygga anrikningsverk och anlägga en gruva under jord.

    1976 Malmbrytningen startar.

    1988 Stekenjokkgruvan läggs ner. Sjunkande världsmarknadspriser på koppar tvingar Boliden att stänga. Drygt 100 jobb försvinner. 

    1998 Även Grong gruva i Joma på norska sidan av fjällområdet stängs efter att ha varit i drift sedan 1972.

    2006 Priset på koppar börjar stiga. Planerna på ett återöppnande av Stekenjokkgruvan väcks till liv av företaget IGE Nordic.

    2011 Vilhelmina Mineral lämnar in ansökan om bearbetningskoncession, det vill säga tillstånd för att starta brytning. Ansökan gäller både den gamla gruvan och tidigare obruten malm i ett område kallat Levi norr om Stekenjokk. Bolaget räknar med att malmen ska räcka i minst 15 år och att investeringar på 600 till 800 miljoner kronor behöver göras. Det ska enligt ansökan ge cirka 150 direkta arbetstillfällen och stora kringeffekter.

    2014 Bergsstaten avslår ansökan. Renskötseln är det riksintresse som ska ges företräde, anser myndigheten. Länsstyrelserna i Västerbotten och Jämtland samt Vilhelmina Södra och Voernese samebyar har tidigare sagt nej. Strömsunds och Vilhelmina kommuner har lyft fram positiva effekter för näringsliv och arbetsmarknad. Bergstaten tycker att de förväntade samhällseffekterna är för optimistiskt beräknade. Vilhelmina Mineral överklagar till regeringen.

    2016 Företaget Bluelake MIneral (tidigare IGE Nordic) börsintroduceras. Kopparpriset når sin lägsta nivå efter fem års nedgång.

    2017 Regeringen (S) river upp Bergsstatens beslut. Vilhelmina Mineral ändrar sig. Malmen i Stekenjokk ska bara brytas från november till april. Bolaget menar då att gruvindustri och rennäring kan samsas. Stekenjokkgruvan beräknas nu ge 50 nya jobb. Berörda kommuner och näringslivsorganisationer gör tummen upp. Samebyarna och sametinget är fortsatt kritiska. 

    2019 Länsstyrelsen i Jämtland säger ja till brytningstillstånd för den del av malmen som ligger i Jämtland.

    2020 Bluelake Mineral köper majoriteten av aktierna i Vilhelmina Mineral och går in som ägare i norska Joma Gruver. Bluelake Mineral har även ägande i nickelfyndigheten Rönnbäcken utanför Tärnaby.

    2024 Stekenjokkgruvan är det äldsta ärendet som ligger på Bergsstatens bord. Myndigheten planerar att ta ett nytt beslut om tillstånd för bearbetning efter sommaren. I maj når kopparpriset ny toppnivå

    Källor: Stekenjokkutredningen (Riksarkivet), beslut, yttranden och handlingar i den pågående tillståndsprocessen.

    Fakta

    Bergsstaten är en myndighet som prövar frågor om tillstånd för undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter.

    Flera steg återstår. Bergsstatens beslut kan överklagas till regeringen. Miljötillstånd för en gruvetablering ska prövas av miljödomstolen och som nästa instans miljööverdomstolen.

    Från den 23 maj är EU-förordning om ökad utvinning av kritiska råvaror en del av svensk lag. Syftet är att minska importen av mineraler och metaller som behövs för viktiga samhällsfunktioner och klimatomställningen.

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)

    Uppdatering: Den 17 oktober 2024 tar Bergmästaren beslut om att godkänna halvårsvis brytning av Levimalmen. Den andra delen av ansökan från Bluelake Mineral som gäller återöppning av den gamla underjordsgruvan i Stekenjokk avslås. Gruvföretaget har inte kunnat visa att det är ekonomiskt försvarbart menar Bergsstaten. Tillståndet för Levi ger möjlighet för samebyarna att stoppa brytning under april om störningarna för rennäringen riskerar att bli för stora.

  • Forskaren: En myt att gruvindustri och rennäring kan samexistera

    – Det var inte frågan om samexistens utan undanträngning av renskötseln med väldigt omfattande konsekvenser.

    Så säger Rasmus Kløcker Larsen som granskat vad som hände när Boliden drev gruvan i Stekenjokk.

    Han tycker Vilhelmina Mineral har fel när de säger att gruvindustri och rennäring kan samsas på lika villkor.

    Rasmus Kløcker Larsen är forskare på Stockholm Environment Institute. Hans specialområde är markkonflikter och relationen mellan ursprungsbefolkningar och andra markanvändare.

    – Forskning som beskriver gruvindustrins konsekvenser för samer och renskötseln är väldigt begränsad. Det finns en kunskapslucka. Därför startade vi forskningsprojektet med Stekenjokk som ett fall. Historien med en nedlagd gruva och förslaget att öppna den igen var intressant, säger han.

    Faktaunderlaget till studien samlades in för fyra år sedan. Bland annat intervjuades medlemmar  i Voernese och Vilhelmina Södra samebyar. Slutrapporten kom 2021.

    – Det var viktigt att använda etablerad forskningsmetodik med samerna som kunskapsbärare. Det finns många rapporter och texter där folk tycker olika saker men mindre empiriskt underlag, säger Rasmus Kløcker Larsen.

    Innan gruvföretaget Boliden fick tillstånd att öppna gruvan 1976 gjordes den statliga Stekenjokkutredningen.

    För den som läser gamla arkiv från utredningsarbetet är det tydligt hur samer och rennäringen ställdes helt utanför beslutsprocessen.

    Utredarna antog att området där renarna skulle störas begränsade sig till 500 meter från gruvan och 100 meter från vägen över Stekenjokk.

    I själva verket kunde samebyarna redan innan gruvdriften startade förutse störningar över ett betydligt större område. Vilket också visade sig stämma. Renarna drog sig enligt renskötarnas erfarenhet undan upp till en mil från gruvan.

    Resultatet “visar tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering”, konstaterar forskarna i sin sammanfattning och skriver:.

    “Äldre renskötare beskriver hur besluten fattas över huvudet på samebyn, där samiska rättigheter inte tilläts stå i vägen för regeringens arbetsmarknadspolitik eller bolagets ekonomiska intressen”

    – Det är en viktig slutsats som gäller än idag. Exploatörer och investerare befinner sig nästan alltid långt bort från de som berörs. Med en mer jämlik spelplan där de som har olika anspråk tillsammans försöker planera den bästa markanvändningen hade vi sluppit många konflikter, säger Rasmus Kløcker Larsen.

    I den nu aktuella ansökan om tillstånd att öppna gruvan igen säger företaget Vilhelmina Mineral att både gruvnäring och renskötsel kan drivas i Stekenjokkfjällen eftersom brytningen planeras pågå mellan november och maj.

    Samebyarnas farhågor om att renarna kommer att störas på ett betydligt större område än vad bolaget anger avfärdas som felaktiga.

    Rasmus Kløcker Larsen vill varna för att det i lagstiftning, domstolspraxis, hos myndigheter och i miljökonsekvensbeskrivningar finns en grundläggande uppfattning om att det är möjligt för gruvindustri och rennäring att verka på lika villkor inom ett område.

    – Det har blivit som ett tankesätt som sprids till kommuner och politiker. Ett diffust antagande om att samexistens alltid är möjlig. Man utgår från denna förväntan utan att på djupet undersöka faktiska risker och konsekvenser. 

    Forskningsprojektet bidrar till att punktera myten om samexistens tycker Rasmus Kløcker Larsen.

    – Lagstiftningen behöver ändras om samernas rättigheter ska skyddas. Och om alla konsekvenser för en sameby ska vägas in i besluten måste de analyser som görs bli mycket mer noggranna än idag, säger han.

    Fakta: 

    Bakom rapporten ”Låt renen få igen landet som det var” stod en forskargrupp på Stockholm Environment Institute i samarbete med samebyarna Vilhelmina Södra och Voernese samt Svenska Samernas riksförbund. Studien bekostades av Formas forskningsråd

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)

  • Osäkert om Vildmarksvägen öppnas året runt

    Klimpfjäll

    I januari blåste orkan i Stekenjokk.

    Får Vilhelmina Mineral tillstånd att starta gruvan igen är en del av planen att köra malmtransporter över fjället på vintern.

    Om Vildmarksvägen även öppnas för allmän trafik året runt är oklart.

    – Vintern blir helt klart en utmaning, säger Bertil Fjellström. Han driver entreprenadföretag i Klimpfjäll och har plogat Stekenjokkvägen i många år.

    – Du måste ha passning med plogbil dygnet runt. Jag kan tänka mig att det går åt tio man för att få det att snurra och garantera säkerheten. 

    Vildmarksvägen slingrar sig i mjuka inbjudande bågar uppför fjällsluttningarna. 

    Sveriges högst belägna asfaltväg med milsvid utsikt, som mest 876 meter över havet. I väster branta toppar i norska Börgefjells nationalpark.

    Att vägen står på bucket-att-göra-listan för många husbilsåkare är lätt att förstå. Under sommarhalvåret passerar runt 40000 fordon över Stekenjokkplatån från juni till oktober när trafik nu är tillåten.

    Vinterklimatet är något helt annat, berättar Bertil Fjellström.

    – Senaste riktiga snövintern 2020 var drivorna 5-6 meter höga. Och det blåser ju jämt, orkanvindar är ingen ovanlighet. Du måste stå där uppe själv och uppleva när det är som värst för att begripa att här ska jag nog inte vara.

    Han frågar sig om det verkligen är det bästa för bygden att öppna Vildmarksvägen året runt. Jobben med plogning vintertid räcker mer än väl som det är redan nu. 

    – Visst, det går alltid att ploga men jag vet inte vad det skulle tillföra. Nu växer ju turismen. Öppningen av vägen i juni har blivit en grej som folk ser fram emot och väntar på. Och fjället lämnas ostört från senhösten till våren när det är som känsligast för renskötseln, säger han.

    Några år under gruvperioden på 1980-talet plogades ett körfält över fjället vintertid. Malm från gruvan i norska Joma och Stekenjokk kördes då ner till Rönnskärsverken i Skelleftehamn. 

    Vilhelmina Mineral planerar att bryta zink, koppar och silver sex månader per år, från november till början av maj. Malmen ska köras på lastbil med släp sex mil från Stekenjokk genom Stora Blåsjön i norra Jämtland till Joma för bearbetning. 

    Gruvföretaget beräknar att det i genomsnitt kommer gå 56 lastbilstransporter per dygn, tur och retur sju dagar i veckan. Om vägen måste stängas har företaget möjlighet att lagra malm under jord upp till två veckor.

    Målet enligt Vilhelmina Mineral är att även allmänhet och anställda ska kunna använda vägen året runt. 

    – Som vi uppfattar det är planen att hålla hela sträckan över fjället från Klimpfjäll öppen för allmän trafik. Och att det är en kostnad som Trafikverket tar, säger Peter Hjort, VD för gruvföretaget.

    Men någon färdig överenskommelse finns inte:

    – Vi har sagt att det är fullt möjligt att hålla vägen öppen men inte lovat någonting. Frågan är vad det kostar och vem som ska betala, säger Kjell-Arne Blom på Trafikverket som varit med i diskussionerna med gruvföretaget.

    – Det är en allmän väg. Säger turistnäring och gruvindustrin att det finns behov så måste vi absolut titta på det tillsammans med andra projekt och värdera den ekonomiska nyttan. Ett annat alternativ är att bara hålla vägen öppen för gruvnäringen.

    Tunga malmtransporter är inget bekymmer. Hela vägsträckan klarar belastningen sedan bron vid Ankarvattnet byggts om till en högre bärighetsklass.

    Ett miljökrav från länsstyrelsen är att plogkanterna fasas av sluttande ner mot vägbanan så att renar och vilt kan passera. Även det är fullt genomförbart, förklarar Kjell-Arne Blom.

    – Vi vet att det är svåra förhållanden. Både pistmaskiner och maskiner med schaktblad kommer behövas. I perioder måste vägen vara avstängd men det går att jämföra med Flatruetvägen och vägen mellan Kiruna och Narvik som hålls öppna året runt, säger han.

    Fakta

    Antal fordonspassager över Stekenjokkplatån, juni-oktober:

    2020: 44777

    2021: 40586

    2022: 30416

    2023: 34251

    Källa: Strömsunds kommun

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)

  • “Jag kan inte ha fullt med gäster och lastbilar dundrande genom byn”

    Stora Blåsjön

    Anders Ottosson driver Camp Stora Blåsjön i korsningen mitt i byn där 56 lastbilssläp per dygn kommer att passera på väg mot Joma i Norge.

    Om gruvan i Stekenjokk åter tas i bruk.

    – Det krävs mycket lyhördhet och dialog om hur malmtransporterna ska gå till med alla inblandade näringar, inte bara samebyarna, säger han. 

    Det är en kväll i juni. Ett 40-tal husbilar har checkat in. Anders Ottosson har nyss varit runt bland campare och stuggäster och tagit upp beställningar på 100 nybakta morgonfrallor.

    Stora Blåsjön är unik. Vår viktigaste tillgång här är tystnaden. Jag har haft gäster från 15 olika nationer redan nu i år.

    Öppnas vägen över Stekenjokk året runt för allmän trafik ger det nya utvecklingsmöjligheter.

    – Vi skulle kunna göra mycket av vintersäsongen. Få fler gäster som stannar längre, säger Anders Ottosson men det behövs ett tydligt regelverk för när malm får köras och inte.

    – Jag kan inte ha lastbilar med 60 ton malm dundrande genom byn samtidigt som det är fullt med gäster. Däremot när det är lågsäsong och tomt får de gärna köra treskift. 

    Familjen har drivit affär, bensinmack och stuguthyrning här i generationer. Några hundra meter från campingen ligger Folkets Hus där det skrevs nutidshistoria i februari 1971.

    Anders pappa Gerhard och farfar Otto var bland de 17 arbetslösa blåsjöbor som då gick i hungerstrejk. En desperat protest mot bristen på jobb.

    “Orten ligger där den legat sedan världens skapelse och går ej att flytta trots alla centraliserande åtgärder” skrev de i ett välformulerat brev till statsminister Olof Palme.

    Gruvplanerna drog ut på tiden. Stekenjokk hade blivit “Svekenjokk”.

    Strejken i Folkets Hus som pågick i nio dagar fick stora rubriker. Så småningom kom en halv miljon kronor till ersättningsjobb. Pengarna gick till upprustning av vägen mellan Jorm och Stora Blåsjön.

    Anders Ottosson tycker att frågan är lika aktuell idag. Öppnas gruvan igen måste det ge något tillbaka till bygden.

    – Pengarna ska stanna kvar här. Vinsterna får inte försvinna till något annat utan användas till att utveckla turismen, med bättre vägar, liftar, broar och allt annat som behövs, säger han.

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)

  • Hotellägaren: Alla kan inte bli nöjda men en gruva vore magiskt

    Klimpfjäll

    – För Klimpfjäll skulle det vara magiskt med en gruva. Tyvärr är en del grupper så emot, säger företagaren Marcus Boije.

    Han tycker det saknas en balanserad dialog i beslutsprocessen om gruvan.

    – Alla kan inte bli nöjda när en sån etablering ska ske men för och nackdelar måste kunna vägas mot varandra.

    Marcus Boije började besöka Klimpfjäll för 25 år sedan. Sedan tio år är han bosatt i byn, ägare till Hotell Klimpfjäll och driver parallellt ett byggföretag i Trosa utanför Nyköping.

    Han har redan lämnat ett affärsförslag på boende till Vilhelmina Mineral.

    – Vi har erbjudit arbetsboende för 50 personer i stugor. De verkar superintresserade. Inom två år tror jag att gruvan är i drift. För oss skulle det betyda mycket att få beläggning under längre tid.

    Att en nystart av gruvan skulle vara oerhört positivt för Klimpfjäll och hela området råder ingen tvekan om säger Marcus Boije:

    – Det som saknas här är vanliga jobb. Där du kan jobba åtta timmar om dagen och året runt. Arbetstillfällen som inte har funnits sedan 1980-talet. Det finns de som säger att då var 1500 personer verksamma i byn Om man bryter fem, tio eller 20 år spelar ingen roll, skillnaden skulle bli enorm.

    Tror du verkligen det blir så igen? Numera handlar det ju mer om arbetspendling, man jobbar och åker hem?

    – Det har nästan ingen betydelse om de som kommer hit bara bor här den vecka de jobbar. Intäkterna skulle skapa en livskraftig bas för hela byn, säger Marcus Boije.

    Han tycker det är svårt att prata om motsättningarna som gruvplanerna skapar och beskriver frågan som jättekänslig.

    – Du kan diskutera älgjakt, fågeljakten eller fisket. Prata om allt. Men det blir väldigt känsligt när det kommer till samer. Det saknas raka kanaler och öppen dialog och blir lätt mycket missförstånd.

    Men nu finns det ändå en konflikt om marken med gruvindustrin och rennäringen som båda har riksintresse och ska skyddas. Vad tänker du om det?

    – Renskötseln har ju funnits i alla tider utan att samerna har haft rätt att bestämma över marken. Jag tycker att alla vi som bor och verkar här uppe ska ha samma rätt till marken och möjligheterna den ger. Det kan inte vara undantag för samebyarna, säger Marcus Boije.

    Nu kan ju gruvetableringen bli en väldigt lönsam affär. Tror du det skulle kunna bidra till att lösa konflikterna om pengar kom tillbaka till bygden på ett annat sätt än idag? Både till rennäringen och andra näringar?

    – Ja, den norska modellen där kommuner som har vattenkraft får procent på vinsten fungerar väldigt bra. Den borde finnas i Sverige. Då skulle vi slippa bidragsreglerna som ska flytta pengar hit och inte känna oss så beroende av Stockholm.

    Har du själv köpt aktier i Bluelake Mineral?

    – Nej, det har jag inte. Jag har väl tänkt på det men inte kommit till skott.

    Fakta: Antalet bofasta i Klimpfjäll har minskat från cirka 250 personer 1980 till 90 personer idag (Källa: MKB, Vilhelmina Mineral)

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)

  • Risken är att konflikterna om marken ökar

    Saxnäs

    – En gruva kanske kan ge en del nya jobb men den största näringen vi har i hela Kultsjödalen och som kan utvecklas är turism och besöksnäringen. Där finns så mycket potential där, säger Urban Magnusson

    För tre år sedan köpte han tillsammans med sin son Dennis Sahlström, Marsfjället Mountain Lodge i Saxnäs.

    Starten blev tuff. Covidpandemin härjade fortfarande. Sedan dess har antalet besökare stadigt ökat.

    Möjligheten att kunna röra sig fritt i den fjällnära terrängen är basen för deras verksamhet.

    – Många av våra gäster kommer hit för naturen. För att vandra, fiska, åka långfärdsskidor eller köra skoter.

    Urban Magnusson är tveksam till om det får så stora positiva effekter att öppna gruvan. Tvärtom kan det skapa problem.

    Stekenjokkfjällen ligger några mil bort men han ser riskerna med att konkurrensen om marken hårdnar i hela dalgången.

    – Just nu fungerar det mycket bra tillsammans med rennäringen men trängs de undan mer så tror jag markkonflikterna kan öka även i våra områden.

    – Rennäringen är en viktig  del av kulturen i södra Lappland. Försvann den skulle Kultsjödalen inte vara samma sak längre, säger Urban Magnusson och tror att många som bor runt Klimpfjäll hellre jobbar inom besöksnäringen än i en gruva om de kan välja.

    (Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)