Hans Lindebergs blogg

Natten till en söndag gick hon bort.

Lugnt i sömnen slutade hon andas.

För två veckor sedan.

En snabb och aggressiv infektion gjorde att hennes tunna kropp inte orkade stå emot längre.

Efter 93 år.

Martha Lindeberg, Matti Rödin. äldsta barnet till Konrad och Emma högt uppe på Edsåsen, har gått ur tiden.

Vår älskade mamma, mor till mig och mina syskon Agneta och Niclas, med tio barnbarn och 13 barnbarnsbarn.

Hon gick själv i mitten av 1930-talet nerför branta backen till första dagen i småskolan som fortfarande står kvar precis intill vägen genom byn.

Hon upplevde hur vi alla tog våra första andetag. Och stapplade ut i världen.

Hon tog vägen till sjuksköterskeskolan på Kungsholmen, Stadshusets blå hall, några stenkast därifrån, och första dansen med pappa Gösta. En södergrabb, son till skräddaren från Gnesta och hushållerskan från Småland. Efter den kvällen följde ni varandra nära genom livet tills en natt för fem år sedan då pappa plötsligt rycktes bort

En torsdag i januari begravs mamma i Brännkyrka Kyrka, nära tunnelbanans gröna linje där hon och pappa valde att slå ner sina bopålar och vi barn växte upp. I kyrkan där hon sjöng i kören.

Egentligen är det fel att säga att hon har gått bort.

Kanske var det så att hon kände att det var dags att komma hem.

Sista gången vi samtalade berättade jag hur snön börjat lägga sig runt stugan Edsåsdalen. Minnen väcktes till liv i din själ, trots att vår kontakt via facetime var ytterst begränsad. Där borde man vara, sa du med klarhet i rösten. Det sista jag hörde dig säga.

Nu är du hemma hos pappa igen.

En fin sommardag om några månader kommer du resa med oss tillbaka och spridas för vinden i minneslunden vid Undersåkers Kyrka.

Du får som du ville: Vi kommer vinka när vi kör förbi.

(Från Facebook, juldagen 2024)