Hans Lindebergs blogg

– Det var inte frågan om samexistens utan undanträngning av renskötseln med väldigt omfattande konsekvenser.

Så säger Rasmus Kløcker Larsen som granskat vad som hände när Boliden drev gruvan i Stekenjokk.

Han tycker Vilhelmina Mineral har fel när de säger att gruvindustri och rennäring kan samsas på lika villkor.

Rasmus Kløcker Larsen är forskare på Stockholm Environment Institute. Hans specialområde är markkonflikter och relationen mellan ursprungsbefolkningar och andra markanvändare.

– Forskning som beskriver gruvindustrins konsekvenser för samer och renskötseln är väldigt begränsad. Det finns en kunskapslucka. Därför startade vi forskningsprojektet med Stekenjokk som ett fall. Historien med en nedlagd gruva och förslaget att öppna den igen var intressant, säger han.

Faktaunderlaget till studien samlades in för fyra år sedan. Bland annat intervjuades medlemmar  i Voernese och Vilhelmina Södra samebyar. Slutrapporten kom 2021.

– Det var viktigt att använda etablerad forskningsmetodik med samerna som kunskapsbärare. Det finns många rapporter och texter där folk tycker olika saker men mindre empiriskt underlag, säger Rasmus Kløcker Larsen.

Innan gruvföretaget Boliden fick tillstånd att öppna gruvan 1976 gjordes den statliga Stekenjokkutredningen.

För den som läser gamla arkiv från utredningsarbetet är det tydligt hur samer och rennäringen ställdes helt utanför beslutsprocessen.

Utredarna antog att området där renarna skulle störas begränsade sig till 500 meter från gruvan och 100 meter från vägen över Stekenjokk.

I själva verket kunde samebyarna redan innan gruvdriften startade förutse störningar över ett betydligt större område. Vilket också visade sig stämma. Renarna drog sig enligt renskötarnas erfarenhet undan upp till en mil från gruvan.

Resultatet “visar tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering”, konstaterar forskarna i sin sammanfattning och skriver:.

“Äldre renskötare beskriver hur besluten fattas över huvudet på samebyn, där samiska rättigheter inte tilläts stå i vägen för regeringens arbetsmarknadspolitik eller bolagets ekonomiska intressen”

– Det är en viktig slutsats som gäller än idag. Exploatörer och investerare befinner sig nästan alltid långt bort från de som berörs. Med en mer jämlik spelplan där de som har olika anspråk tillsammans försöker planera den bästa markanvändningen hade vi sluppit många konflikter, säger Rasmus Kløcker Larsen.

I den nu aktuella ansökan om tillstånd att öppna gruvan igen säger företaget Vilhelmina Mineral att både gruvnäring och renskötsel kan drivas i Stekenjokkfjällen eftersom brytningen planeras pågå mellan november och maj.

Samebyarnas farhågor om att renarna kommer att störas på ett betydligt större område än vad bolaget anger avfärdas som felaktiga.

Rasmus Kløcker Larsen vill varna för att det i lagstiftning, domstolspraxis, hos myndigheter och i miljökonsekvensbeskrivningar finns en grundläggande uppfattning om att det är möjligt för gruvindustri och rennäring att verka på lika villkor inom ett område.

– Det har blivit som ett tankesätt som sprids till kommuner och politiker. Ett diffust antagande om att samexistens alltid är möjlig. Man utgår från denna förväntan utan att på djupet undersöka faktiska risker och konsekvenser. 

Forskningsprojektet bidrar till att punktera myten om samexistens tycker Rasmus Kløcker Larsen.

– Lagstiftningen behöver ändras om samernas rättigheter ska skyddas. Och om alla konsekvenser för en sameby ska vägas in i besluten måste de analyser som görs bli mycket mer noggranna än idag, säger han.

Fakta: 

Bakom rapporten ”Låt renen få igen landet som det var” stod en forskargrupp på Stockholm Environment Institute i samarbete med samebyarna Vilhelmina Södra och Voernese samt Svenska Samernas riksförbund. Studien bekostades av Formas forskningsråd

(Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren, aug 2024)